Nu har jag shoppat massor av kläder men har inte behövt punga ut en enda krona på kalaset. Trots att jag varit en värre än värst dotter de senaste tre veckorna så betalade dom för alla fina kläder. Jag förtjänar verkligen inte alla de kläderna men de var behövliga. Belive me.

Har även bestämt mig för att sluta röka och är inne på mina två sista cigg. Gud vad skönt att spara in 300-400 kronor varje månad som annars går på cigg. Ska köpa plåster imorgon och köra stenhårt med att sluta röka. Kommer nog att gå skitbra om jag bara ger mig fan på att inte röka, de sägs ju att de första dagarna är dom svåraste, sen går det bättre.

Det var nog det jag tänkte skriva idag. Ska kila ner och planera veckans matsedel som kommer att bestå av GI kost. Japp, ni läste rätt - GI. Jag som spottade och pissade snett på alla former av dieter har bestämt mig för att köra igång och prova på GI. Den verkar supereffektiv. Så kan ju uppdatera senare om hur det går med allt.

Har haft mycket tid till att fundera över saker och ting de senaste veckorna men inte blir jag klokare för det. Snarare är det tvärtom och jag börjar tveka mer än någonsin. Vad vill jag med livet egentligen? Har en önskan - kan tyckas vara en dröm för vissa - att skriva en bok som toppar listorna i bokhandeln. Fast som min far säger - vad ska du göra innan dess? Det är där det stora frågetecknet kommer in och rör om i mitt huvud. Journalist är något jag skulle kunna tänka mig, fast det är ett krävande jobb och det verkar/är svårt att få en fastarbetsplats.

Vi satt och pratade om min skolgång igår kväll. Det förvånar nog er inte om jag säger att den går jättedåligt och min frånvaro är högre än min närvaro. Mina föräldrar har tydligen diskuterat folkhögskolan om det kunde vara ett alternativ istället för ett sista år på gymnasiet. Då kunde man till och med välja skriva och journalist som en inriktning. Det lät som ljuv fågelsång i mina öron. Dock skulle det betyda att jag tvingas flytta ifrån mina vänner och familj - en bra bit. Fast att komma ifrån Gävle och tvingas stå på egna ben kanske vore en bra sak för mig. Träffa nya människor, vänner och komma bort från denna taskiga och lilla stad jag bor i just nu.

Får ständigt frågan om jag vill gå kvar i skolan - vad jag vill med mitt liv. Det borde vara ett självklart val, att gå i skolan och skaffa den utbildning som man så illa tvingas att ha idag för att kunna överleva. Men för mig är det inte lika självklart utan jag känner ingenting då framtiden tycks så långt bort, trots att den bara är ett och ett halvt år ifrån mig. Hur ska en 19 åring förväntas veta vad den vill med resten av sitt liv? Arbeta med något jag har intresse för vet jag att jag vill jobba med. Skrivandet! Där är mitt kall och min mening med livet. Tror inte jag är menad åt att sitta i kassan nere på Konsum i Gävle.

En massa frågor men inga svar. Ovissheten ekar i huvudet och får hela världen att gunga av otrygghet. Vad vill du med ditt liv? Har du ställt dig den frågan någon gång?

Efter många om och men om utekvällen igår så tycks det i alla fall lösa sig till det bästa. Min ekonomi har rasat i spillror men mina kompisar är dom bästa och lägger ut en tjuga var så att jag kan följa med ut imorgon i alla fall. Gud vad glad jag blir för kvällen är menad att fira min födelsedag som var förra veckan. 

Är hemma just nu och väntar på att mammi ska hämta upp mig. Kvällen blir lugn och slapp framför Let's Dance - favoritprogrammet just nu.

Fick ju nytt abonemang och telefon i julas men vi blev lite lurade med att jag skickade gratis sms till alla nät. Fast har nu beställt en tjänst så att jag har 3000 fria sms till alla nät i Sverige - Hurra! Dessutom fixade jag saldo-tak på 200 kronor. Om det varit telenor så får man varning att man nått upp till nivån man vill stanna på, fast med tele2 så kan jag inte skicka sms eller ringa någon. Skitsmart!

Kollade på räkningen jag hade och har inte nått över 200 kronor på samtal vilken känns great, så tror både jag och pappa kommer att vinna på det här nu. De som kostat är alla sms jag skickat till andra operatör - pralino och halebop.

Tummen upp för jätteroligt inlägg.. verkligen!

Är jättetrött och vill gå och lägga mig under täcket och sova tills morgondagen. Hur skönt skulle inte det vara?

Sitter och titta igenom bilderna från igår kväll och ingen av dom gör mig rättvis. Jag ser jättefull ut på varenda bild men det är lampan/fotoblixten som bländar mig till tusen. Det skulle få vilken människa som helst att se jättefull ut, jag lovar er.

Hua! Ska blåsa och platta håret nu och sen beger jag mig till Hemlingby för att ha filmkväll med min fina vän Gabbiz. Så, tjarå!

Ja, då fyllde man gammal tant igår - 19år med andra ord. Nu är det bara ett år kvar tills man får köpa alkohol på systemet. Det är en födelsedag för mig också om jag ska citera min lillebror. Han är så söt ibland min lillebror. Fick 1000kr som ska användas till restskatt av mina föräldrar igår, Lips till XBox 360 och lite hudvårdprylar samt en parfym. Är jättenöjd och glad över mina presenter.

Igår gick vi och satte oss inne på Old Saints och drack lite. Prata skulle vi också - trodde vi. Platser bredvid en högtalare gjorde det näst intill omöjligt att höra var vi sa, men kul hade vi ändå. Gabbiz var så söt när vi kom fram till att jag var full, "jag vill också vara full" sa hon då. Sötnosen själv.

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen bär det iväg till Gabbiz för vi ska ha filmkväll och äta oss feta eller nått i den stilen. Hoppas ni också får en underbar dag.

Har inte skaffat mig en ny datorsladd än - kostar 400 fu*king kronor, aldrig säger jag. Jag tänker i alla fall inte lägga ut mina pengar på en sådan sladd, aldrig i hela livet. Tror inte heller att mina föräldrar vill, dom tycker väl det är bra att min dator är ur spel.

Fast nu passade jag på att skriva lite när jag fått låna min kompis dator. Vet ju aldrig när nästa tillfälle ges lix. Kan även upplysa att jag inte gått i skolan på 2 veckor men har snackat med skolans kurator om studiehjälp och vi har lagt upp en studieplan jag ska försöka hålla. Det är bra tycker jag, fast vi får se hur det går att utföra den i praktiken. I teorin låter den ju bra.

På återseende gott folk!

Nu kan jag skylla ifrån mig för en den kommande dåliga uppdatering - min batterisladd till laptopen har gått sönder. Jag sörjer inte att jag kommer spendera mindra tid framför datorn utan mina skolarbeten. Ska nu under en period rycka upp mig och ta tag i skolan, och så går dator sönder. Bad omen kanske?

Uppdaterar när jag kan eller så skiter jag det tills det att jag får en ny batterisladd - inget som ligger högst på min prio-lista precis. Får försöka få det här att funka i alla fall med skolan, med eller utan dator.

I hade a moment of weakness och tänker inte tolerera att det upprepas i bloggen igen. Just nu mår jag inte bra och tänker därför ta en bloggpaus. Ni får stå ut med mig och hoppas att jag snart börjar må bättre igen.

Jag hatar förlorare - jag hatar att förlora
Jag hatar svaga människor - jag hatar att visa mig svag

Fast vart ska man vända sig när hela världen tyckts gunga under dina fötter och får mig ur balans? Ibland önskar jag så innerligt att någon människa kan komma fram till mig och ta mig i handen och säga att den förstår - att den förstår precis. Otroligt naivt och barnsligt av mig, jag vet.

Jag vill inte ljuga - fast lögnen flöder från min mun
Jag vill inte svika er - fast jag sviker er dagligen

Kan ingen bara lås in mig ett rum och kasta bort nyckeln? Jag vill inte se era besvikna ansikten - en bild som bränner stora hål i mitt hjärta. Ni har ingen aning om hur ont det gör i mig att veta att jag sviker er, det är en känsla jag inte ens skulle önska en fiende.

Jag vill inte bli hörd - bara förstådd
Jag vill inte bli sedd - bara bekräftad

Sitter och käkar lite frukost och tittar på TV med Clarafisen. Idag ska vi åka pulka och det ska bli awesome people! Min frukost bestod idag av två kokta ägg och en och en halv macka med kaviar. Fast idag smakade kaviarn fiskägg röväckel - ja, jag vet att kaviar Är fiskägg. Fast kaviar smakar kaviar ibland och inte fiskägg som idag. Blääh!

Nä, nu ska jag vara social! Ciao!

Om det är något jag har riktigt svårt för här i livet så är det just människor som tycks finna det otroligt svårt att hålla kontakten med sina vänner. Eller dom som man trodde sig vara äkta vänner för livet men backar undan så fort man själv börjar vandra på fel stigar i livet. Hey, I kinda needed your support back there, lixom!

Är det verkligen jobbigt att lägga en halv minut på att skriva ett sms och fråga hur man mår eller vad man har för sig nu för tiden? Om läget vore så att jag har betett mig dåligt eller gjort något som kan misstyckas kan då inte människan prata med mig om det istället för att hålla tyst och ta avstånd?

För några år sedan hade jag en sjukt underbar vän som jag trodde jag kunde få ha i mitt liv tills den dagen då jag dör, men ack så fel jag hade. Det är naturligt att man glider ifrån varandra med tiden, finner nya vänner, intressen eller åldersskillnader. Fast om man har känt varandra sedan barnsben tycker man ju att det borde räknas någonting i alla fall. Ack så fel jag hade igen.

Jag älskar fortfarande den människan djupt som detta inlägg handlar om. Hon och jag vi förstår varandra på någon konstig nivå som jag knappt har gjort med någon annan människa jag träffat. Kanske beror det på att vi vuxit upp med varandra eller för att vi känner varandra utan och innantill - i alla fall brukade det vara så. Förr kunde en blick säga exakt vad som stod fel till, eller man kunde bara sitta ner och umgås utan att känna något behov av att göra något speciellt.

Helt ärligt känns det så otroligt krystat nu för tiden när vi umgås - dom få gånger de verkligen blivit av. Jag är hundra procent medveten om att hon har mycket att göra och massor av andra vänner att umgås med, men det svider ändå i hjärtat att vi låtit en sådan underbar vänskap runnit ut i sanden. I alla fall jag tycker det, jag kan ju inte tala för henne precis.

Jag saknar henne något så grymt. Antar det är anledning till varför jag skriver detta enorma långa inlägget. Jag saknar min förra bästa vän som jag kunde prata med om allt. Jag bara undrar var allt gick så fruktansvärt fel, om jag gjort något fel. Detta gör ont. För jag trodde du verkligen var min vän för resten av livet. Det var ju så vi sa..

Är ju tvungen eller snarare jag vill hedra mina nyårslöften jag har lagt - för resten av mitt liv - och tog därför en 45minuters promenad med mammi idag. Det var jobbigt men jag gjorde det och är jättestolt på köpet. Ska ut och gå imorgon igen och dagen efter imorgon och så vidare. Great huh?

Då har jag med andra ord påbörjat ett av mina nyårslöften, fast sen är det ju det där med rökningen.(...) Det går inte riktigt som jag planerat fast har bestämt mig att detta är sista paketet. Var ju dum som köpte mer cigg än jag rökte på nyårsafton.

Ohwell. Allt prat om rökning gjorde mig sugen på några blåss. Hörs senare! :)

Sitter och väntar på att vännen min ska höra av sig så ska vi dra ut till Bomhus och förkröka lite. Sedan ska jag och två andra ut på Hang Loose och dansa asset av oss. Ska bli skitkul! Fast var ju lite krångel innan man fick klartecken för att kunna dra ut.

Nä, nu ska jag titta klart filmen jag kikar på.

Det nya året har nu invigits och skålats in med vänner och bekanta precis som det ska göras. Så här dagen efter kan jag inte säga att jag är en av dom som legat bakis i soffan och svalt alvedon för att dämpa någon eventuell huvudvärk. Dock har jag varit seg och känt mig sliten då jag inte kom i säng förrän halv fem och fick sova till tio. Alla har varit sega idag och tillbringat större delen av dagen framför tvn och bara tagit det lugnt.

För att få något gjort har jag fixat naglarna - köpte lösnaglar igår som jag inte hann limma dit - och resultat blev fruktansvärt snyggt. Lite synd att jag inte hann fixa det innan nyår men vad ska man göra. Nu tänkte jag lägga mig i sängen och läsa, är sjukt trött.

Har haft en riktigt toppen dag med min älskade vän nere i Uppsala idag - vädret kunde dock ha varit bättre. Fast varför klaga när man spenderade större tiden inomhus letandes efter att köpa något? Efter ett tåg som var en timme försenat och några hundralappar fattigare satte sig jag och Clara på tåget hem mot Gävle - helt slut efter en hel dag med shopping.

Det ironiska är att vi shoppade mer den sista halvtimmen - i alla all jag - än vad jag gjorde på hela dagen. Stressade fram och tillbaka i olika affärer men tillslut hade vi båda hunnit vara inne i de sista affärerna vi ville besöka. På sängen ligger nu en jättesnygg shorta/tunika, stövlar, väska, halsband och en bok. Hela min nyårsoutfit är färdig i stortsätt.

Wellwell. Nu tänkte jag dra igång en film och sova är hur trött som helst.

Skulle kunna försöka komma på någon halv dålig ursäkt till att varför jag inte uppdaterat på länge, fast det tänker jag inte göra. Detta är trots allt min blogg och inspirationen till att sätta sig ner och skriva några meningar har varit som bortblåst nu under julhelgen. Händelserika dagar så som mindre händelserika dagar har flygit förbi sedan jag sist bloggade. Dock inget jag tänker nämna om i bloggen.

Inte heller tänker jag ägna ett helt inlägg för att sammanfatta och/eller beskriva varenda liten julklapp jag fick. Istället tänkte jag berätta om att jag och min bästa ska åka ner till Uppsala och shoppa imorgon. Det är nästan ett år sedan jag var nere i Uppsala - om man räknar bort sjukhusbesök då mormor fortfarande var vid livet. Så ska bli mysigt att få trängas bland tusentals andra människor i mellandags-rean och försöka få tag i något fynd innan någon annan.

Nu ska jag ringa brorsan som är och spelar in i en studio idag med bandet - awesome eller vad? Vet att jag alltid får höra hur jag pratar om brorsa alltför mycket, fast vad gör man inte som en stolt syster? Är sjukt hungrig så det är därför jag ska ringa brorsan och fråga om han är redo att bli hämtad. Ciao!

När första foten kommit utanför dörren kändes det som jag klev rakt in i vägg av kyla. Halsen protesterade för varje andetag jag försiktigt drog. Det är vinter nu, det känns verkligen. Vantarna var längst bak i mina tankar när jag med kalla fingrar fumlade efter cigarettpaketet i jackfickan. Känslan av att fingrarna sakta började domna bort av den stränga kylan spred sig i fingertopparna, fast envist fortsatte jag att blossa belåtet på min nytända cigg.

När jag väl tittade upp och verkligen tittade omkring mig kändes det som jag hamnat i ett vinterland. Tystnaden var magisk och alla träden var beklädda med vacker vit snö. Plötsigt kändes världen så mycket mindre än vad den brukade vara. Som om utrymmet hade minskat för människornas existens enbart för att snön lagt sig så fint på träden. Magiskt, var ordet!

Livet kan inte bli så mycket bättre än så här. Detta är vad jag kallar vinter.